Svensk å finsk ja svenska finska

Jag hör mig själv tala dialekt i butikerna i hemstan. I Kokkola förra veckan inledde jag min vana trogen på finska men efter att biträdet märkte min rätta språktillhörighet böt vi på en gång. Och sen har det varit svenska för hela sedeln. Jag börjar lyssna på Carola, Lisa Nilsson, trallar svenska barnvisor dagarna i ända och när Nova av gammal vana skrålar i bilradion blir jag nästan perplex. Det låter så fel! Jag måste dessutom erkänna att jag längtar till Sverige. Fråga mig inte varför. Jag är lika förvånad själv. Men det är väl den svenska litteraturen som gör det. Detta eviga språkhoppande. Snart är det finska som gäller igen. Kosonen, Juha Tapio och Metrotidningen. Ja sitten på svensk igen!

Från mitt tillfälliga sovrumsfönster

Här är det mest
tyst, stilla och sakta mak
med kråkornas bräk
mammornas visslanden
och grannens cirkelsåg

och överunderi allt
luktar det hav och dynga.

Beautiful One

Wonderful so wonderful is your unfailing love
Your cross has spoken mercy over me
No eye has seen, no ear has heard, no heart can fully know

How glorious, how beautiful you are

Chorus:
Beautiful one I love
Beautiful one I adore
Beautiful one my soul must sing

Powerful so powerful your glory fills the skies
Your mighty works displayed for all to see
The beauty of your majesty awakes my heart to sing
How marvelous, how wonderful you are

Chorus(x2)

You’ve opened my eyes to your wonders anew
Captured my heart with this love
‘Cause nothing on earth is as beautiful as you

You’ve opened my eyes to your wonders anew
Captured my heart with this love
‘Cause nothing on earth is as beautiful as you

Chorus(x3)

By Tim Hughes

Hur föreställer du dig livet?

Som en väg? Som en njutning? Som en plåga? Eller som något helt annat? Denna fråga har rört sig i mina tankar på senaste tiden. Utlösaren var några meningar i Karin Boyes bok i Kallocain där det står: "Om jag för övrigt bör presentera mig, kan jag kanske tala om under vilken bild jag tänkte mig livet. Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet: om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav. För min del såg jag det med en snäll skolgosses ögon som en trappa, där man skyndade från avsats till avsats så fort man kunde, med flämtande andetag och medtävlaren i hälarna".

Jag föreställer mig inte livet som en trappa. Jag tror också att ens bilder av livet förändras. För tillfället ser jag livet som en kampsituation där jag går vägen fram, uppmärksamt och vaksamt. Jag vägrar låta någon Ond stjäla mitt liv och min glädje. Mitt liv är en gåva som jag vill glädjas över. Själviskhet, missmod, avundsjuka, you name it, det strider jag mot, tills vi vinner och jag igen kan säga att allt är väl.

Finlands riksdag 100 år - bongade Tarja och Pertti igen

Idag fyller Finlands riksdag 100 år. Det har nämligen förflutit 100 år sedan ståndslantdagen i det autonoma storfurstendömet Finland antog en ny lantdagsordning och vallag. Finlands fyrståndslantdag blev en enkammarlantdag och det är sannerligen värt att fira. Klockan 11.00 hade man bl.a. festgudstjänst i Domkyrkan och helt passligt råkade jag komma förbi när Pertti och Tarja, Mauno och Tellervo, Martti och Eeva kom ut ur kyrkan. På plats var också en massa militärer, biskopar, Leena Harkimo, Janina Andersson och en massa andra kända politiker som jag inte kände igen.

Läs mer på www.eduskunta.fi om du är intresserad. Grattis på riksdagen!