I en tågkupé
som var ett närtåg, som borde ha varit ett tidigare tåg, som kanske var en boskapsvagn åt en schäfer upp en labrador som just glufsat i sig en pudel för att han gillade korv mera än hundar.
Så kan det gå, när inte haspen är på.
posted by Eva at 8:13 PM
1 Comments:
den fick man tänka till på så hjärnan fick många veck till, tyvärr utan att bli klokare.
den felfria hunden utan korvbegär i historien är då pudeln. dock är verkligheten angående pudlar annorlunda.
en dag fick jag en helt obekant person efter mig, alltså HELT obekant! Personen följde efter mig under flera timmar var jag än tog vägen. till slut gav jag upp mot ängslan och rädslan och stannade, tog kontakt och frågade "vad vill du, varför förföljer du mig"?
svaret löd, "jag söker en ny vän och tyckte du verkar vara en 'rätt och trevlig' person". det var så konstigt och det blev storm intellektuellt och emotionellt, som en kufisk dag då vädret är obegripligt.
tja, varför inte? har aldrig varit med om så konstigt sätt men kanhända "det är normalt"?? vad vet jag hur folk blir bekanta? själv tycker jag man kan skriva några rader till en obekant, det är mitt "normala sätt" att söka få kontakt med en ny vän, även om det är det svåraste sättet som oftast kan sluta i ovänskap. har man inga barndomsvänner, studiekamrater, grannskapsvänner osv.. så kanske man gör så obegripliga rättframma framstötningar på främlingar?
jag accepterade och blev genast bjuden hem till personen. där i hemmet fanns mor som höll på och diska i köket. kaffepannan installerades på spisen med Gevalia mellanrost. tydligen var jag uppskattad som den främling jag verkligen var men inte blev behandlad som.
pudeln däremot som sprang omkring i köket, hallen, finrummet och visade sitt välkomnande sätt. det var enerverande och jobbigt. en hemsk hund måste jag erkänna, den rasen går på tvären med mig och mina nerver. tyvärr blev den tokig i min strumpa och medan kaffet serverades och tankarna var på annat håll så passade pudeln på.. mitt tålamod hade redan prövats under timmar och med vänlighet och fördragsamhet hade jag vänligt men bestämt motat bord den från mina olika extremiteter. nu var den fast på min fot med en nästan okänd mor och hennes avkomma sittandes rund kaffebordet. vad göra då man plötsligt känner nått ljummet strömma ut på min fina socka?
tyvärr, ett oåterkalleligt beslut blev att med ett rätt friskt sinne lära pudeln nya saker. mitt tålamod är mycket gott (nåja, men detta även enligt andras bedömning och nu hade jag fått nog).
pudeln måste få lära sig veta hut, man kan inte markera revir på en okänd och blivande bekants nya strumpor. det får bära eller brista, hur fin villa och hur vackert boende de än må ha. alla andra tillrättavisningar har inte hjälpt så nu blir det drastiska åtgärdet. foten var nu alldeles genomblöt med pudeln fastklamrad krampaktigt, hur jag än ruskat, skakat, dunkat, försökt avbryta våra intensiva diskussioner (vi hade en massa att prata om men trots det försökte jag ryta till och säga åt pudeln, men icke) så inget hjälpe.
adrenalinet stod högt upp ovanför knäskålarna när beslutet fattades. plötsligt for mitt vadben framåt med högst anseenlig kraft och pudeln syntes lämna fotutrymmet under bordet onormalt hastigt, dessutom hade den tydligen lärt sig flyga minsann, och faktiskt en riktig snabbflygare på köpet?
behöver jag påpeka att mina strumpor och hela min personlighet plötsligt föreföll fullständigt ointressant för pudeln hädanefter.
de där pudlarna är ett släkte för sig själva, då föredrar jag de där korvälskande raserna som åtminstone var ärliga med sitt agerande på det antagligen sena tåget, på boskapsvagnen (kanske en godsvagn, kan inte ha varit 1:a-klass iaf?). hur det nu var så är pudeln den oskyldiga i denna förfärliga thriller och triangeldrama, men pudeln hade nog en hel del i bagaget, kanske en hel människofot i magen (och då menar jag inte på magen som irl-dokumentären ovan)?
Tack för en sprudlande kreavtiv och mycket fundersamt inlägg, precis vad jag behövde på nattkröken!
Tillönskar Er en glädjefylld och underbar sommar, själv jobbar jag bort hela densamme till förmån för senhösten, hälsan (matsalen är så super, med sjustjärnigt salladsbord) och inte minst för plånboken.
Med vänliga hälsningar
Post a Comment
<< Home