I väntan på en vidröring
sparkat har jag länge nog
sprungit ännu längre.
längtat sen jag föddes
och drömt ett tag.
och nu har jag lagt mig ner
för att invänta
en kyss i mitt hår.
Han som räknat mina strån
vet varje böjelse
känner varje bångstyrig lock
och rätat ut en del.
Han skall kyssa mig
och säga "be blessed, my Queen!"
så har han lovat.
sen ska vi dansa
och jag ska vara fem igen
no fear, no fear, no fear
(begrav ironin och strunta i att du har slitna skor)
Nobody is looking
Dance!
You´ve been kissed by a King!
posted by Eva at 11:54 AM
10 Comments:
När Magnus Uggla bloggade på Aftonbladet.se så läste jag hans blogg flera ggr/veckan. Inte för att jag gillade honom eller så utan just för att undersöka och se hur han skriver i sin publika blogg (en bokstav eller mening fel typ... så är människor). Fredagsdrinken var väldigt intressant (personlig åsikt), därför att Magnus då gav en filmsnutt, en movies och rolig är han ofta faktiskt... (korkad/rolig)
Han slutade och insåg väl att bloggandet tog för mycket tid och avslöjade mycket.. Magnus är ju en karl och jag iakktog att väldigt många tjejer kommenterade, gav komplimanger och så till honom.. men så kan det vara. Är man kändis osv.. och på Aftonbladet.. och Uggla gjorde aldrig bort sig heller faktiskt vad jag vet (han höll stilen).
Jaja, då kom en tid då jag undrade mycket på vem Gud är? Vem är Gud den Högste? I Bibeln står det bl.a att Guds ögon är eldslågor, på ett annat ställe att vår Gud är en förintande eld.
Vid ett tillfälle satt min storasyrra på en gungstol utanför min sovrumsdörr. Hon är bekännande kristen och har fina bonader på änglar etc. på väggarna. På en del bilder finns bilder på övergivna hus "var två eller tre äro församlade i mitt namn...osv".
Vid ett tillfälle talade min storasyrra så vist på gungstolen att jag inte vågade vända mig om, från sovrumsdörren.. Jag var övertygad om att Fadern, Gud själv satte där och gungade i mänsklig gestalt genom storasyrran.. Det blev så verkligt för mig så det är omöjligt att beskriva!
Gud sitter på en gungstol utanför din sovrumsdörr och talar, genom den du minst anar.. Vad skall man göra/inte göra? Jag bjöd på popcorn med smörsmak och det blev succé!
Tänk själv nu, vad skulle man göra om Gud själv satt på en gungstol utanför sovrumsdörren? Mina första tankar var att Herren vet allt om mig, exakt som du skrev om hårstråna. Sedan kan jag inget mer göra än bjuda på popcorn och vänta på domen... eller...
Kanske kärleken? Som ingen kan förstå.
Vill du läsa min blogg? (handlar om självanalys och självkritik just nu)! Kolla in den på WMCN.
Magnus Uggla publicerade mina kommentarer men hae fegheten att först granska dem. Fegt tycket jag och LÅGT framför allt.
Min Självkritik:
1. Skriver hellre än bra
2. Skriver mycket hellre än innehållsrikt
3. Blandar ihop trams med allvar
4. Saknar emotionellt omdöme i inlägg
5.. osv.. jaa du ser, bara skam över mig men glad ändå, skriver järnet och ... okej visst bokstäverna ska ju innehålla nått men vaddå? (Lär mig nått nytt med konstuktiv kritik).
Ditt inlägg var bara löjligt med "nån bångstyrig lock som rätats ut"... Uggla har tusentals bångstyriga lockar och lika krullig är han ännu idag, om inte mer.
Får jag inte avslöja att jag gillar (xxx tunga musik rent köttsligt??) medan Botox stoltserar med att endast gilla s.k "andlig -musik"? (Hörde Botox lyssna på xxx i hörlurarna i skolan), du vet en black-metal låt i den grön/vita husvagnen utanför akademien i Åbo, på parkeringen för "Nissan-fans", dvs japanteknik.
Vad säger du? Är jag elak och orättvis eller vågar jag bara se att avsaknaden av lockar är ... (finare) ähh, kolla min blogg och jag älskar kommentarer, kilometerlånga som häftiga "Du är dum/störtidiot" kommentarer.
Jag vet ju inget och kan inget justera utan respons!
Blogga lite oftare, snälla! (lovar att inte kommentera inläggen om du skriver så i nästa blogginlägg, var ny hygglig Eva!)
En man fick till sej att han skulle gå upp varje morgon och be, så det gjorde han.
Kl 5 varje morgon glödde hans böneliv under lång tid - men så kom det andra, sega dagar och han slutade be.
Men han mådde inte bra och kunde inte förstå varför.
En morgon, i tidiga väkten, såg han flera stora änglar som stod lutade mot väggen och satt avvaktande i stolen och på sängen....
"Vad vill ni? frågade han förskräckt.
"Vi väntar på att få något att göra. När du slutade be, så fick vi inga uppdrag".
Brodern fattade och började omedelbart be
- oavsett hur det kändes.
Häftigt, va?
Förlåt att jag kommenterat dina inlägg så frenetiskt, trodde du skulle ta bort allt (allt ska ju vara så precist och perfekt där i nejderna o.s.v.. ). Jaja, tack för att allt fick stå kvar ;-)
ehh, det står ju mer i.. Ja... den här veckan fick vi i uppgift att försöka identifiera alla de känslor vi har under en dag.
Och mycket olika känslor blir det.... men det känns ändå som att jag har kommit väldigt långt med att acceptera och tillåta dem. Jag har ganska lätt för att sätta ord på det jag känner för det mesta, vilket är skönt. För helt klart är det ju faktiskt ledtrådar till vad jag mår bra av och inte. Tänk att det faktiskt är så lätt att försöka förminska och ignorera känslor för att man är rädd... Rädd för sig själv, rädd för någon annan, rädd för en eventuell situation osv..
Nästa vecka blir det sorgeprocessen.
Och så ilskan... ja... *skrattar* det är konstigt hur två olika sorgeprocesser kan te sig så otroligt olika... Den ena med ganska mycket om om om, men nästan helt utan ilska... (kanske kommer?) den andra med mest ilska och bara några enstaka om, om, om... På något sätt så har det varit lättare att komma till accepterande och avslut när det gäller L, men det borde man kanske räkna med också... 1 år jämfört med 11 liksom... klart det tar olika lång tid...
Känns dock som att jag genom flera insikter de senaste veckorna har kommit till ett avslut när det gäller S också.
Känns bra och jag vill verkligen att man ska vara lycklig.
Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.
Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att du lever.
Jag bryr mig inte om vilka planeter som står i konjunktion till din måne. Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta. Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka dölja den eller förminska den eller bota den.
Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv; om du kan bära att bli anklagad för svek och inte svika dig själv.
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag, och om du kan ösa ditt liv ur dess närvaro.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid stranden av sjön och ropa "Ja!" till den silvriga fullmånen.
Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och sliten in i märgen, och göra det som behöver göras.
Jag bryr mig inte om vem du känner och hur det kommer sig att du är här. Jag vill veta om du kan stå med mig i eldens mitt och inte vika undan.
Jag bryr mig inte om vad eller var eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs med ditt sällskap i de tomma stunderna.
Jag bryr mig inte om hur många resor du gjort. Jag vill veta om du kan löna ont med gott, utdela vänliga ord mitt i smärtan.
Bl.a. ur boken: Inbjudan till ett möte
"Ett träd som faller skapar mer oväsen än hundra som växer"
Nelson Mandela
Det var mitt sista blogginlägg för denna vecka!
Ps. trist att man inte själv kunde ta bort sånt man ångrar! Det man skrivit har man skrivit hur illa man än tycker att det blev i efterhand. Ds
Nu ska jag ta en morgonpromenad och sen åter till ansökningshandlingarna!
Nu ska du få höra. Jo, lillsyrran hade fått en ny tjejkompis och det var första gången hon kom och hälsade på i föräldrahemmet. Min mamma satt och rökte som vanligt på höstolen.
Det första tjejen gör är att hälsa lite snabbt på oss. Sedan går hon rakt fram till mamma och rycker bort cigaretten från munnen på henne. Samtidigt utbrister hon "ursh vad det luktar rök här", samtidigt som hon pressar ned cigaretten i askkoppen och fimpar den. Gissa om mor blev snopen...
Sen går hon fram till vårt kylskåp och öppnar dörren och skådar vad som finns där? Sen öppnar hon frysskåpet och spanar in vad som finns där och utbrister "har ni inte glass? Det var ju trist".
Alltså, hon var så jättekonstig och efteråt diskuterade vi att hon kan knappast ha "alla hästarna hemma", men såhär efter en massa år så pratade vi om henne just idag..
Elisabeth hette hon och såhär många år efteråt inser man nog att hennes egenskaper kanske inte var/är så tokiga ändå. Varför ska man vara så känslig och följa alla rättesnören jämt?
Hade vi vågat prata mer med henne och säga hur vi tänker så kanske hon kunnat lära sig att vi inte uppskattar sådan respektlöshet. Tyvärr gjorde vi inte det, ingen vågade! Alla satt knäpptysta och tänkte desto mer. Lillasyrran bröt kontakten med henne, slutade svara i telefon osv. så hon kom aldrig mer till oss.
Är det fel att vara såhär dömande mot en i princip okänd människa som beter sig gränsöverskridande mot de egna mallarna?
jaha, då fimpade man denna blogg... Jaja, inte påminner du minsta lilla om min kära mor som genast tände en ny cigarett då Elisabet så fräckt fimpade en kvinnas cigg och hennes stolthet att ha blossat i runt 40-år.
Dra iväg nu ett nyårsinlägg så ska du få se att mina försök att fimpa bloggen helt kommer att upphöra! Din hjärna kan hitta på det mesta, och fel blir det ytterst sällan. I annat fall får jag väl sitta här i skammen med en god blogg som jag råkade fimpa av misstag.
Öppna nu spjällen för fullt och vräk ur dig kaskader, lovar kommentera med (mitt största omdöme.Då får du veta om fallet är "hopplöst" på riktigt. Som det nu är så tror du antagligen det på goda grunder... förstår nog varför också tror jag. Är inte riktigt säker, är det bokstäverna och meningarna, de är osäkra och opålitliga va? "vem vet vad den token skriver härnäst?" som en okontrollerad husbrand där bara murtocken står kvar, tristare händelser kan knappast drabba de berörda.
Ett fint idylliskt hus ska man ju vara rädd om, precis som en fin blogg, så åter en vädjan och uppepning, dra iväg ett nytt friskt grubbelfritt inlägg som handlar om något helt annat om du vill.
Då får du se att det inte var så farligt för min kära mor lät sig inte tryckas ned med att en tjusig storväxt och säker blondin marscherade fram och tog av henne ciggen och pressade den i askoppen med orden "ursh va de luktar rök".
Då hettade humöret till vettu för här skits man inte på näsan så en ny cigg tändes. I det egna huset bestämmer inneboende regler och lagar, passar det inte får man sticka.
Urrk, min typiska egenskap är O-lagom, precis som Predikaren varnade för gällande lagom! Det står och självaste Kung Salomo ger i sina visa råd"lagom är bäst"och värt att sträva efter, i det mesta om inte rent utav i allt.Det var inte gott att vara för vis, ty grämelse bor i de visas bröst...
Grämelse bor även i dårars bröst.
man kan gissa sig till varför... Man skulle inte vara en dåre, inte vill du väl dö iförtid. Man skall, om jag summerar summan av Kung Salomos (Predrikarens ord och resoneman så skulle man sluta fundera (sluta GRUBBLA) så mycket för detta sliter enormt på styrcentralen som ger mindre till kroppen så man orkar vara effektiv, hjälpsam, glad, ta motgångar, hjälpa till i alla väder och fixa och ha kristendomsljuset tänd, vi lever ju nu, låt oss därför göra något (t.ex skrev jag denna kommentar för att du ska bli glad nu innan 2009).
Jag gav ett helhjärtat löfte åt dig så bloggen blir frisk och fräch igen efter denna 4 mån sjukdom som bloggen drabbats av men den diagnos jag fått fram vid provtagningen (körde en CT-mot servern, samt nån kretsstatus som visar att provsvaren var Negativa vilket betyder positivt med människans provsvar, vad det betyder med bloggar vet jag inte.
Blev för långt igen, vet men har problem med lagom.
Enda positiva med denna kommentar, är att den tilldelas mitt favorittal 7, jag beställde alltid 7 saker av allt när jag jobbade på ett förråd. Det såg konstigt ut på beställningen men 7 grejor var precis lagom ansåg jag, sen vad andra tycker kastar jag som Sverker i Plus rakt ned i soporna. Nånting lagomt åtminstone, varorna räckte alltid och detta uppskattades av alla kunder.
Önskar slutligen ett Gott Nytt 2009
Vilka patetiska kommentarer, man skäms! Skriver inte en bokstav mera här. Åtta är fullkomlighetens tal och symboliserar evigheten. Till och med dopfunten är oftast åttakantig.
Eva Halm samt Segskallen har exakt samma IP-nummer och är således med stor sannolikhet samma person.
Jag älskar IP-nummer och har tillgång till de flesta IP-program och tyckte dessutom Eva hade ett superbra inlägg. Magnus Uggla borde inte ha tagits som exempel såvida inte man saknar förmågan att tänka abstrakt...
Du signaturen "Eva Halm", det var dålig stil att låtsas skriva "Skriver inte en bokstav mera här", bara för att liksom provocera fram nya inlägg av den "riktiga Eva", fegt och lågt av dig som bevisligen är Segskallen, varken mer eller mindre.
Ni ska nu ha det så bra där i Skåne och även alla andra. Önskar Er en riktigt God Jul!
- Vad har du gjort?? Du är röd på ena kinden.
- Jag fick en örfil av min fru för att jag sade att hennes strumpor korvade sig.
- Fick du en örfil för det?
- Ja, hon hade inga strumpor på sig.
Post a Comment
<< Home