Svensk å finsk ja svenska finska

Jag hör mig själv tala dialekt i butikerna i hemstan. I Kokkola förra veckan inledde jag min vana trogen på finska men efter att biträdet märkte min rätta språktillhörighet böt vi på en gång. Och sen har det varit svenska för hela sedeln. Jag börjar lyssna på Carola, Lisa Nilsson, trallar svenska barnvisor dagarna i ända och när Nova av gammal vana skrålar i bilradion blir jag nästan perplex. Det låter så fel! Jag måste dessutom erkänna att jag längtar till Sverige. Fråga mig inte varför. Jag är lika förvånad själv. Men det är väl den svenska litteraturen som gör det. Detta eviga språkhoppande. Snart är det finska som gäller igen. Kosonen, Juha Tapio och Metrotidningen. Ja sitten på svensk igen!