En pärla i storm

Om det stormar. Ja, om det stormar så att du känner öronvärken återkomma, musklerna förtvina och vindriktningen försvinna upp i en tornado. Har man då ett val? Jag menar på riktigt, kan man välja vart man vill föras? Kanske, om man lyssnat på stormvarningen? Kanske, om man inte gett sig med i striden? Kanske, om man hellre vill dö? Men om man vill låta livet leda och leva livet trots att det stormar så att du inte hör, ser eller förmår välja...

Arma, förbannade dagar, låt det storma! 

Jag litar på dig.

... och i denna öronbedövande storm fattar jag att en pärla tagit form. En pärla som vet att vindarna bär och att stormar stärker dig och inte vill dig illa utan varsamt har format dig,

länge länge.

Vilken vishet från honom som håller stormarna i sin hand...