Den där med Historietter

Hjalmar Söderberg är fräsch fast han är död. Jag gillar hans noveller, skisser och anekdoter. Han låter som en sanningssägande profet, en hopplös sådan. Absurd är han, det kittlar mig. Berättelsen Sotarfrun gör mig arg, Pälsen är tragisk och Spleen är också tragisk. Resten av berättelserna är troligen också hopplöst tragiska, sanningsfyllda och överraskande.

Hjalmar är en stark kandidat till essäuppgiften.